THE BBT.
På menyn står nyaste avsnittet av The Big Bang Theory, lite pepsi med sugrör och glass med hjortronsylt. M! m! M!
NUMMER ELVA
Det här är ett svårt inlägg att skriva. Egentligen skulle jag behöva göra en ljudfil alternativt rota fram mina fonetikböcker och klura ut det där med accenter och skit. Men. Det blir inget med det.
Vi har alltså en uttalstvist i vår familj. Det är jag och Henrik som har den här tvisten. Den minsta flickan hon pratar inte så mycket. Den här tvisten handlar om uttalet av ordet förmiddagen. Henrik han säger typ föööööörmiddaaaa'n och jag säger typ fÖrmiddA'nn. Faaaattaaar duuuu? Som sagt sketasvårt att förklara. Henrik påpekar varje gång jag säger det här ordet.
- Nääääär sa du att vi skulle vara där?
- På fÖrmiddA'nn.
- Men nääääär skulle vi vara där?
- På fÖrmiddA'nn.
- Men alltså när ska vi vara där sa du?
- På fÖrmiddA'nn, aaaa men LÄÄÄÄGG AAAAAV!
Efter åtskilliga samtal av denna karaktär har vi kommit överens om att inte vara överens. Ingen säger rätt. Ingen säger fel. Fast. Det är nog jag som säger fel. Men jag kan ju inte ändra mig nu ju. Lite stolthet har jag allt.
POPSPOPSPOPS!
Det är med den här längtan precis som med satsunaslängtan. Det är en sådandär längtan som jag har nästan hela året utan att egentligen veta om det. Men man kommer på det när dagen är inne. VINTERSTUDION! I. Love. Vinterstudion. Nu behöver jag inte gå ut på hela vintern.
NUMMER TIO
TRADERAJUNKIEN.
Ibland känns det som att jag är beroende. Jag behöver inget. Men. Jag måste komma på något. Något jag kan köpa. Jag vill buda på något. Jag vill vinna något. Traderajunkie. Men. Det är nog ingen fara. Det är bara ibland. Fast ganska ofta ändå. Men. Jag blir lite snål. Ska jag köpa något då måste asabilligt. Annars kan det lika gärna vara.
Mitt senaste fynd. Ett par asasnygga Levis, 533. Etthundrafemtio pix. Med frakt. Satt som en smäck. Kanske lite små i midjan. Men som Henrik uttryckte det, då får du väl ordna till det. Hmmmm..... Men iallafall, asasnygga Leeevajs.
PYSSEL.
På en torsdag!? Jo men visst. Med några lådor, presentpapper, en sax och lite lim. Voilà! Fult blir fint. Bild 1, fult. Bild 2, fint. Me love återvinning.
NUMMER ÅTTA
ROSEN I NOVEMBER.
På vår framsida. I rabatten. Där har det nu i veckan slagit ut en ros. Jag kan ju förstås inget om blommor. Men. Det måste vara konstigt. Men och andra sidan. En kille på Gotland fick ju nyplockade smultron på sin födelsedagstårta här om dagen. Vad. Är. Det. Med. Vädret?
NUMMER SJU
Min för tillfället absoluta favoritreklam. Reklamen för postkodlotteriet/postkodmiljonären. Följande är en dialog som ofta reciteras hemma hos oss. Eller det är snarare en monolog eller en monologisk dialog. Jag läser alltså upp den själv. Oftast för mig själv. På grymt bred stockholmska. Sen skrattar jag.
- Beeeeeerrrrrrra!
- Guuuuuurrrrrrra!? Va göööööör du hääär?
- Ja boor här.
- Aaaa du hyyyyr på slottet?
- Nä, det e mitt.
- Läääääägg aaaav?
- Jo det e säkert. Ja e vrååååålrik.
- Hur gick de till?
- Jo ja fick meeejl från.......
Om du har missat reklamen. Kolla här. Scrolla ner lite för att titta.
Beeeeeerrrrrrra! Guuuuuurrrrrrra!? Ja e vrååååålriiiik! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
NUMMER SEX
HON VARS MAMMA SPÖAR HENNE I WORDFEUD.
I Familjen Thunberg - En följetong om vad som händer och fötter.
Del 2
2000 eller 2001 köpte mamma familjens första mobiltelefon. Ganska sent. 2001 fick familjen Thunberg äntligen internet. Ganska sent. 2006 köpte pappa sin första mobiltelefon. Ganska sent. Den används dessutom ganska sällan. 2007 kom den första microvågsugnen in på Hagavägen i Köping. Ganska sent. Jag är alltså inte uppväxt i någon högteknologisk familj. Nej. Den är snarare teknikfientlig. För några månader sedan ringde mamma.
Jag blev lite förvånad. Jag beställde en. Jag försökte få mamma att spela wordfeud med mig. Hon ville inte. En dag fick jag ett sms. (Jag har visat det förut.)
NUMMER NIO
ZLATAN OCH GULDBOLLLEN.
Som en chock. Som om björnen helt plötsligt skulle börja bajsa i skogen. Helt oväntat. På årets fotbollsgala. Zlatan får guldbollen. Det är så otippat att Jonas Gerdell till och med skrivit några tänkvärada ord om det i sin bok, har man inget liv får man köpa sig ett som alla andra. En bok som jag nog förövrig ska läsa. Iallafall..
och varje november ger vi Zlatan en guldboll.”
NUMMER ETT TILL FEM
SNORET FLÖDAR. KRÄKETS ÅTERKOMST. FAMILJEN SOM INTE SOVER. LIGGSÅREN FRÅN MARS. SOFFAN SOM SITTS SÖNDER.
Summa summarum. Vi är sjuka. Forfarande. Eller på bättringsvägen faktiskt.
Det ena leder liksom till det andra. Snoret gör att vi inte sover så bra på nätterna. Att vi inte sover så bra på nätterna gör att vi ligger mycket på soffan på dagarna. Detta medför liggsår. Detta medför också att soffan som är relativt ny känns ganska gammal. Den är liksom ganska mjuk in mot ryggstödet.
De här sysslorna gäller enbart den feminina sidan av familjen. Den maskulina. Ja, han sover som en stock på nätterna och jobbar som ett djur på dagarna. Trots snor.
Over n' out.
TOPICS.
Haha! Det började som ett skämt, tro mig. Men jag tror sjutton att varje lite rubrik ska få sig ett inlägg. Jo men så blir det.
Så håll ut kära läsare. (Det är bra med kära läsare eftersom det är både singular och plural samtidigt.)
Laters!
VARDAGSLYX.
Var nyss på affääääärn. Köpte 1,5 liter pepsimax. En liter blåbärssoppa. Två enochenhalvliters glasspaket, päronsplitt och lakritspuck. Och kanske det bästa av allt. Lunch. En Billys panpizza orginal. Jag är ju en såndär äcklig människa som tycker att Billys är fantastiskt gott. För att inte tala om Mister Gorby. M! m! M! Av min shoppinglista att döma kanske ni förstår vad det handlar om. Vardagslyx. Eller snarare kureringslyx. När man är sjuk ska man äta det man är sugen på. Det är en regel jag gärna tar fasta på. Dags att micra lite. Laters!
ÖKEN.
Här var det öken. Torka. Bloggtorka. Det har varit en vecka full av aktiviteter. Veckan som kommer blir lugnare. Då ska jag nog blogga bättre. Kanske.
TE THE TEH....
Husets herre har idag huserat i köket. Resultat? Scones till kvällsmat. Och te. I min rosa jumbokopp! Drack kanske te en gång i månaden förrut. Efter inköpet av min rosa jumbokopp har tedrickandet ökat markant. Till typ. Två gånger om dagen(!). Lite kuriosa bara.
Fredagsmyyyyyys (!)
Fredagsmyyyyyys (!)
SURFTID
Snart ska vi åka till Peking. Jag och den minsta tjejen. Tillsammans med Em och den lite större minsta tjejen. Hem till fröken J och den minsta pojken. Rykten om tacopaj florerar.
ARTONTUSEN MILJARDER (!)
Idag på radion var det en kvinna som pratade om något mycket viktigt. EUs skattkista. Pengarna som ska rädda Europa från undergång. Iallafall så försökte hon förklara hur mycket pengar artontusen miljarder svenska kronor är. Det är så mycket pengar att man inte kan förstå. Sjukt mycket pengar. Som kvinnan på radio uttryckte det så är det artontusen miljarder pantburkar. Sjukt många burkar. I Sverige pantas omkring en miljard burkar på ett år. Vi skulle alltså behöva panta burkar i artontusen år och inte göra av med pengarna för att fylla på EUs skattkista. Arton. Tusen. År. Eller så skulle 120 personer behöva vara så rika som Ingvar Kamprad och skänka alla sina pengar. Då får man artontusen miljarder att lägga i skattkistan.
ÄNTLIGEN 2.0
Satsumassäsong. Bra eller anus? Bra. Bra. Bra. BRA!
Jag väntar hela våren och sommaren på att satsumassäsongen ska dra igång. Det gör jag varje år. Fast jag vet inte om det innan den är här. Konstigt. Men gott!
HÖST-TV!
Vi har haft en otroligt ansträngande helg. Vi har ätit. Tittat på tv. Ätit godis. Somnat på soffan. Promenerat. Förskolescoutat. Barnvaktat. Sovit mitt på dagen. Ätit. Ja, ni fattar. Mycket ansträngande alltså. Därför avslutar vi nu med söndagsfika. Premiären av Pan Am. Och. Säsongspremiär av NCIS Los Angeles. Höst. Höst. We love the höst!
LIVING WITH SHELDON COOPER!
Av föregående inlägg så kan man förstå att Henrik tittar på Mythbusters. Ett sprojlans nytt avsnitt. Jag tittar inte. Chocker. Jag ritar. I köket. Köket sitter ihop med vardagsrummet. Av ren artighet frågar jag Henrik om jag får lyssna på musik. Han svarar ja, men lite motsträvigt. Jag tänker och förklarar att jag inte ska ha så högt. Jag sätter på musik och konstaterar att Adam och Jamie (gubbarna på tv) överröstar kära Marit. Jag reser mig och hämtar mina hörlurar i Tv-bänken.
- Mä, du behöver ju inte ha hörlurar på dig!!
- Öh Sheldon Cooper!! Det är du som stör mig!
I'm Leonard Hofstadter. I'm living with Sheldon Cooper. Förstår du inte. Kolla här.
