hannamariathunberg

Idag har vi julastökat. Fast i ett alldeles lagom sakta mak. Resultatet blev iallafall en plåt av Torgfias julgodis, ett gäng brev, en klädd burk, en gran och lite allmänt pyssel. Nu ska jag krypa ner i pjamasen och äta lingonbröd. Laters!

Vi vågar. Vi trotsar det moderna. Vi spelar på riktigt. Lägg märke till svårighetsgraden på orden. Observera också att jag vet att det heter wordfjuuuuud, men det är liksom kuligare att säga wordfåååååjd. Förrutom detta så var jag ganska duktig på På spåret idag. Jag har dessutom bakat världens godaste lingolimpa. Och utöver allt det här sopar jag nu banan med lärar'n och ingenjören på det däringa alfapetet.

I Köping.

På mormors isgata (för fy sjutton vad halt det är här ute) utanför stan. Här maler vi kycklinglever. Till kvällen ska mormor göra leverpastej. Av fläskläggen ska hon göra sylta. Det är häftigt tycker jag. Väldigt mysigt också.

Mormor har dessutom en hushållsassistent som är 50 år gammal. Jag undrar om en sån där röd snygg Kitchen Aid skulle hålla i 50 år? Om jag visste att den skulle det skulle jag nog överväga att köpa en.

Som man kan läsa på min twitter. Jag har varit i Köping. Därav stilleståndet. Men nu kommer en storm. Eller iallafall ett par tre inlägg.

Småsmåconvisar.

Jag är inte ledsen över dålig uppdatering. Den här veckan har sprungit ifrån mig. Det började med snor. Ett besök på lager 157. Jag somnade framför TVn. Det fortsatte med snor. Lite klädshopping till Henrik. Jag letade vinterskor. Jag somnade framför TVn. Jag fortsatte leta vinterskor. Jag försökte komma in på Misoui second hand. Det gick inte. Helt omöjligt med en fyrhjulad vän med en minsta flicka i. Synd tycker jag. Jag fortsatte leta vinterskor. Jag hittade vinterskor. Jag somnade framför TVn. Jag åkte till Kisa. Kisa var som vanligt, alltid lite kallare. Jag försökte lära mig mitt gamla jobb igen. Jag gick igenom ett års mail. Typ. Jag åkte hem. Åt pannkakor. Jag fick en present (visar sen). Jag somnade framför TVn. Jag städade lite. Jag packade. Jag åt pannkakor. Nu sitter jag här. Med Pin Curls och huckle. Jag sitter mest och väntar. Vi ska åka till Köping. MYS!


Så en vecka à la Reyier/Thunberg avverkad.

Jag bara måste berätta en sak. Alltså. Mina vänner är fantastiska. Helt underbara. Igår fick jag en födelsedagspresent. En överraskning. EN KONSERT. Ja, såklart inte en liten intim spelning. Men iallafall. EN KONSERT. Med Veronica Maggio. Saaaataaaan i gaaaataaaan vilken bra konsert. Hon kommer garanterat att hamna högre upp i min svenska-kvinnor-spellista i fortsättningen. Tack vackra flickor för en underbar kväll.

Hello upper East siders. Gossip Girl here. Spotted:

På tåget. Det är en kille som stöter järnet på en tjej. Jag är helt övertygad om att de aldrig träffats förut. Hon är ganska mycket yngre än honom, det är uppenbart. Tjejen sitter och pluggar. Killen frågar vad hon läser till, det hörs i hans röst att han menar på universitetet. Hon svarar att hon bara går natur än så länge varpå han frågar förvånat om hon går sista året. Tjejen skäms lite och svarar att hon faktiskt bara är 16 och går första året. Killen påstår då att han visst ooops även denna gång haft lite svårt med åldersuppfattningen. DÄR. I Linghem. Precis DÄR tog deras samtal slut. De sitter fortfarande mittemot varandra men har inte sagt ett ljud. Vi är snart i Norrköping.

You know you love me. XOXO

Idag är ingen vanlig dag. För idag är det min födelsedag. Hurra! Hurra! Hurra!

Idag har vi faktiskt. Tro det eller ej. Julpyntat. Vi gillar ju inte julpynt så mycket. Men det blev fint. Nu ska jag tända typ tusen ljus och slappa på soffan.

Det blev inte så bra. Om man lägger ner mer energi och låter de sitta i längre blir det nog bra. Jag återkommer.

Man skulle kunna tro't. Men nä. Idag är jag lite osams med mitt hår. Bad hair day. Skulle man kunna säga. BIG TIME. Så nu har jag eftersom jag har öite tid över (not) gett mig i kast med det här med Pin Curls. Lätt faktiskt men resultatet återstår att se. Återkommer. Kanske. Om det blev bra.

Dag tio. På en typ tretton gånger så lång utmaning. Målet med utmaningen håller jag för mig själv ett tag.

Kanske lite omodernt. Men det är sån jag är. Bland datorer, digitala dokument och sociala medier är jag ändå barnsligt förtjust i papper och pennor. Det är vackert. Idag har jag alltså uppdaterat min omoderna pappersbaserade dagbok. Pju.

Mister uggla har fått sällskap. Av en bebis. En sovande bebisuggla. Så himla nöjd med mina ugglor.

Jag har haft syjunta här på morgonen. Med mig själv. Eller ja, den minsta flickan var ju med såklart. Hon är inte till så mycket hjälp bara. Uppläggning av byxor stod på dagens agenda. Blev asbraaaaa!

(Detta är en historia om den minsta i familjen. Vill du inte läsa om det? Sluta!)

HON SOM GÖMMER SIG.

Sist men inte minst. Eller jo faktiskt minst. I alla fall till längd och bredd. I alla fall i vår familj.

En dag lekte den minsta flickan på golvet. Jag gick ut i köket. När jag kom tillbaka VAR HON BORTA! Nojjiga mamman hann ju tänka både det ena och det andra. T.ex. Vem har stulit? Det var liksom helt tyst också. Men sen såg jag ett par små händer titta fram.

Så här går det alltså när man bara kan krypa baklänges...

Ganska nöjd att jag på första försöket lyckades få till en hårsnurr. Kanske aningens ruffsigt.