hannamariathunberg

Bäst att passa på när man kan. Alltså när den minsta flickan sover. Då passar jag på. Lyssna på Miss Li. Provsmakar helgens lördagsgodis. Sippar en burk. För visst är det något speciellt med att dricka cola på burk? Och. Gissa. Jag spelar Wordfeud. Som de flesta andra jag känner. Till och med mamma. Fick nyss ett gulligt SMS. "Hej igen igen, hur hittar jag dig som motspelare i alfapet" Game on Mor!

Städa. Städa varje fredag. Och. Så varje jul. Det tycker jag är kul. Not.

I Köping.

Henrik är självklart (!) populär bland de mindre barnen. Den här gången imponerar han lite extra. Han gör ballonghundar (!). Man kan ju undra om han har varit clown.

I Köping.

I Familjen Thunberg -  En följetong om vad som händer och fötter.
Del 1

I familjen Thunberg äter man gärna kräftor. Det tvistas mycket om hur dessa små djur skall ätas. Ska det sörplas eller inte? Det ska sörplas! Ska man äta innehållet i huvudet? Ja! Nu till det viktiga; Ska man äta bajsranden eller inte? Man kan lika gärna äta den! Från rätt säkra källor har det framkommit att det inte är någon skllnad på smaken om man tar bort bajsranden, det smakar likadant. Alltså. Man kan lika gärna äta den. (Jag föredrar att ta den bort. Jag äter inte innehållet i huvudet. Men. Jag sörplar. Gärna. Och Mycket.)



Tips om vad som händer och fötter tas gärna emot.

Pappa påstår att jag shoppar för mycket. Mina kläder hänger säkert precis som mammas bara och dinglar. Han påstår att mamma inte får plats med sina kläder i garderoben. Mamma påstår att hennes garderob är för kort. Köping at its best.

Lajjar med världens bästa fyraochetthalvtåring. Vi är kungar på logo. Åtminstone Elsa. Mitt rymdskepp kunde få fungera som en toalett.

Die Toalette. Och astronaut Bajsnödig.

I Köping.

På kändisspaning. Kändisar i Köping finns väl inte? Johoho du. Eller kanske inte i Köping. Men från Köping. Jag brukar inte läsa skvallerblaskor så ofta. Hånar gärna folk som läser skvallerblaskor. Men iallafall så var jag hos Frissan. Där finns inte mycket annat och göra när det gula håret ska bli vitt. Då såg jag i en sådan däringa tidning att en kille som jag gick i samma klass som på högstadiet är tillsammans med en idolfinalist från 2007. (Det är inte Marie Picasso.) Coolt. Då i samma veva fick jag också veta att Stylistjonas är Köping, born and raised. Det visste tydligen alla andra. Men. Inte. Jag. Ja så det var årets Kändis spaning det. Ja, jo en av de där programledarna som var full i direktsändning här om dagen är också från Köping, men det var för mig ingen nyhet så alltså ingen spaning heller.

För första gången ska jag göra något. Det här är något som storbloggarna gör. Jag ska svara på en kommentar. I vanliga fall skulle jag kanske ha svarat i kommenterarens blogg (för det är typ en miljaaaard människor som kommenterar...) eller via ett sms. Men. Man kan inte kommentera i Sofias blogg. Jag har tappat hennes telefonnummer. Jag har alla telefonnummer på en lapp i fickan förstår ni.

Det här inlägget är alltså till Sofia. Hennes kommentar handlar om vad skillnaden är på en muffin och en cupcake. Jag har researchat lite. Det var precis som jag trodde. Det är "locket" som skiljer. Alltså. När man lägger kladd på en muffin så blir det en cupcake. Wikipedia är roliga. De skriver tt det inte spelar någon roll vad kladdet (de använder inte ordet kladd i och för sig men men) består av. Härligt. Man kan kladda på vad man vill. Men. Det måste göra så att muffinsen blir sötare för annars blir det inte en cupcake...

Jag och den minsta tjejen är förpassade till övre plan. Micron och maten står i tvättstugan. Hela undre plan är maskerat, pappat och plastat. Här ska omtapeseras. Så. Jag tar den minsta tjejen och far till Kopenga. Hej då!

Jag har aldrig riktigt fattat den här cupcakehysterin som råder. ALLA baka cupcakes. Hur kul kan det vara liksom? Jo, men faktiskt ganska kul. Ganska enkelt. Ganska snabbt. Och inte ens särskilt kladdigt.

Alltså det här med statistik. Det kan ju vara grymt tråkigt. Jag läste en kurs en gång. På Linköpings Universitet. Matematisk statistik. Så himla tråkigt. Men vi räknade mest på sannolikheter, antalet gynsamma fall genom antalet möjlig fall. Om all sannolikhet hade varit så enkel hade kursen varit rolig (läs lätt). Men iallafall, kursen var så himla tråkig (okej, läs svår).

Det var lite kuriosa.
Det jag ville komma till var statistiken här på blogg.se

Om jag bara skriver ett inlägg och inte gör något mer, har jag kanske mellan tre och fem unika besökare per dag. Om jag däremot lägger en länk på Facebook har jag helt plötsligt 50 unika besökare. Spännande.

Idag.
Planerat: Solsken. Dagshäng. Skogspromenad. Svamplock. Äggmacka.

Resultat: Spöregn. Dagshäng. Uterum. Äggmacka. Jordgubbspaj.

Slutsats: Livet är förstås inte så pjåkigt ändå.

När katten är borta dansar råttorna på bordet. Eller snarare råttan. Jag alltså. Eller jag dansar inte direkt. Men nästan. Räklåda. Pepsi Max. Nappar. Gossip Girl. Det är typ som en dans jö.

Nu är det krig förstår ni. Henrik gillar inte när jag bloggar eller facebookar om saker som han gör. Speciellt inte när han gör knäppa saker. Jag har köpt den regeln. Men nu tänker jag bryta den och Herr H har sin egen stora glappa käft att skylla.

Fru H: Kolla, vilka fina skor jag vunnit på Tradera! Asbilligt också!
Herr H: Aaaa
Fru H: Men visst är de fina?!
Herr H: Men är det lika sula på båda skorna?
Fru H: Öööö aaa, eller vaddå?
Herr H: Ja, lika hög alltså?
Fru H: Öööö aaa, eller vaddå?
Herr H: Ja, men det ser ju ut som såna där skor man får från Landstinget....

Go ****c** yourself.

Jaga ska visa skorna när jag fått dem.

Har ni hört den? Den med korkodilen i bilen? Han som jag träffade nyss. Han som var rätt tjock och fet. Han som blåste i trumpet. Han som hade en bil som var för trång. Och en svans som var för lång. Han som fick lägga svansen på ett flak där bak. Har ni hört den? Det har jag. Typ en miljaaaaard gånger. Det är den minsta tjejens absoluta favorit. Förrutom "Who let the dogs out?" och "Unstoppable (the return of Natalie)"