hannamariathunberg

(Detta är en historia om den minsta i familjen. Vill du inte läsa om det? Sluta!)

HON SOM GÖMMER SIG.

Sist men inte minst. Eller jo faktiskt minst. I alla fall till längd och bredd. I alla fall i vår familj.

En dag lekte den minsta flickan på golvet. Jag gick ut i köket. När jag kom tillbaka VAR HON BORTA! Nojjiga mamman hann ju tänka både det ena och det andra. T.ex. Vem har stulit? Det var liksom helt tyst också. Men sen såg jag ett par små händer titta fram.

Så här går det alltså när man bara kan krypa baklänges...